PERU: Minst 70 år kvar till jämställdhet
Enligt den rapport som “ Global Gender Gap Index” publicerade år 2021 skulle det ta nästan 70 år att överbrygga klyftan mellan könen i Peru med den takt som hålls nu. Framför allt är det landsbygdens kvinnor som halkar efter vad gäller tillgång till sina mänskliga rättigheter.
- Det är tungt ibland, för på landsbygden måste vi kvinnor ta ett väldigt stort ansvar både för hem, barn och arbete. Här i Peru gör kvinnorna allt. Säger Ursula (mitten)
Den 15 oktober varje år uppmärksammas den Internationella dagen för landsbygdens kvinnor. Detta för att lyfta fram kvinnors roll i matproduktionen och den diskriminering som fortfarande råder för landsbygdens kvinnor. Kvinnliga jordbrukare står för majoriteten av världens matförsörjning, ändå drabbas de av omfattande diskriminering. De saknar de oftast äganderätter till mark och hem, arvsrätter och får sämre betalt för de arbete de utför.
I sex år har Svalorna Latinamerikas (LA) samarbetsorganisation El Taller arbetat med information, organisation och utbildning av kvinnorna i ldet rurala området Castilla de Media. I Peru råder en djupt rotad ojämlikhet som inte kommer att kunna ändras i en handvändning. Tidigare i år på Internationella kvinnodagen twittrade president Pedro Castillo att "Det är dags att betala den historiska skulden och minska gapet av ojämlikhet för alla kvinnliga peruanska medborgare." Men enligt den rapport som “ Global Gender Gap Index” publicerade år 2021 skulle det ta nästan 70 år att överbrygga klyftan mellan könen med den takt som hålls nu. Framför allt är det landsbygdens kvinnor som halkar efter vad gäller tillgång till sina mänskliga rättigheter.
Ursula är en av alla de egenföretagande kvinnorna som har deltagit i El Tallers olika utbildningar under det gångna året.
-Det är inte så komplicerad kunskap som läras ut, men den kan vara livsavgörande. När en kvinna exempelvis börjar bruka marken och får avkastning på den, ska marken stå i hennes namn. Om hon sedan bygger ett hus där, då ska huset också stå i hennes namn. När vi får tillgång till den här sortens utbildningar om vad vi faktiskt har rätt till och kan kräva ändras allt sakta. Jag har mycket större självförtroende nu, och känner att jag vill gå vidare och bli ledare även för andra. Vem vet, kanske med lokalpolitiken. Mina vänner säger ibland att jag lika borde försöka bli borgmästare, eftersom jag nuförtiden ändå engagerar mig i så mycket säger Ursula och skrattar.
Andrea Törnlund, praktikant, Peru