Historia

"U-landsföreningen Svalorna i Sverige Peru-hjälpen" Som Svalorna Latinamerika hette från början, bildades 1959 av Susanne Sandberg med säte i Stockholm. Hon var inspirerad av Abbé Pierre, Emmausrörelsens grundare. Under perioden 1959-1966 grundades många Emmausgrupper och föreningar med namnet "Svalorna" runtom i Norden. Dagny Arbman bildade 1959 Svalorna Indien-hjälpen med säte i Lund. Tillsammans bildade våra två svenska föreningarna en riksförening, som samarbetade och gav ut tidningen Svalorna från 1960 till 2003 då riksföreningen upplöstes, även om vi fortfarande idag samarbetar i vissa frågor.   

Peru var det land där Svalorna gjorde sin första insats. Under våren 1960 åkte de fyra första volontärerna med båt över Atlanten. Gruppen av unga kvinnor fick ta över verksamheten i ett nedlagt daghem i Lima som innan drivits av det peruanska Röda Korset. I Svalornas regi flyttade daghemmet så småningom in i nya lokaler och fick namnet Nazareth.

Daghemmet är det enda projekt som faktiskt har startats av Svalorna själva. Senare har Svalorna bara gett stöd till grupper och organisationer som har bett om volontärer eller ekonomiskt stöd. Verksamheten finansierades med insamlade medel, främst genom att privatpersoner blev ekonomisk ”fadder” för en volontär eller ett projekt som Svalorna stödde. Ett så kallat 90-konto skaffades tidigt inom organisationen. Vilket betyder att vi granskades och kvalitetssäkrades av svensk insamlingskontroll. Verksamheten växte och under 60-talet sändes många volontärer ut och gav stöd till olika projekt som drevs av lokala Emmausföreningar i Lima, bl.a. en yrkesskola och ett hem för föräldralösa pojkar.

Informationsarbetet växer

På 70-talet fokuserar Svalorna mycket av sin verksamhet på informations- och påverkansarbete i Sverige, genom föreningens tidning, utställningar, böcker, skolmaterial mm. Man fortsätter även med volontärs-verksamheten och skickar bland annat volontärer och katastrofstöd till den stora jordbävningen i Huarazområdet i Peru. Namnet ändrades 1974 till Föreningen Svalorna Perusektionen och ansöker och får för första gången SIDA-stöd. En nybildad förening i Göteborg antas i Svalornas Riksförening. Riksföreningen Svalornas idéprogram ändras 1977. Något år senare har föreningen vuxit så pass att kontoret i Stockholm måste utökas till två halvtidstjänster. Under senare delen av 80-talet är det två hela och en halvtidstjänst.

Flytt till Solidaritetshuset

Under 80-talet fokuserar Svalorna återigen mest på volontärverksamheten. Perusektionen byter namn till Latinamerikasektionen när Svalorna får sin första volontär i Bolivia. Hennes uppgift är i första hand att bygga upp ett kontaktnät av inhemska organisationer och därigenom informera Sverige om situationen i landet. Därefter skickas många volontärer till Bolivia. 1981 utses för första gången en koordinatör i Peru. Året efter skickas för första gången en volontär och koordinatör till Centralamerika, nämligen Nicaragua. Ekonomiskt stöd går också till Emmaus i Chile, Uruguay och El Salvador.

Från 1979 arbetar Svalorna mycket aktivt tillsammans med andra organisationer för att hitta ett hus där de kan ha lokaler tillsammans och 1982 hittas huset i Barnängen på Södermalm. Huset döps till Solidaritetshuset och Svalorna flyttar in i november 1982. Där har Svalorna sitt kontor än idag. Huset ägs och förvaltas gemensamt av ett 30-tal föreningar ur freds-, miljö- och solidaritetsrörelsen.

Svalorna börjar inom kort att anordna regelbundna informationskvällar i Solidaritetshuset. De deltar också i en kampanj mot regeringens förslag att sänka 1-procentsmålet för svenskt bistånd.

Svalorna utökar sin verksamhet i Latinamerika ytterligare 1984 genom att skicka tre volontärer till ett dricksvattenprojekt i södra Peru. Projektet får ekonomiskt och administrativt stöd av Rädda Barnen och Sida. Samma år skickas Svalornas första volontär till Costa Rica, där Svalorna stödjer ett projekt med flyktingar från El Salvador.

Verksamheten förändras

För att kunna behålla närheten till länderna och de lokala samarbetsorganisationerna bildas i Sverige tre arbetsgrupper; Nicaraguagruppen, Boliviagruppen och Peru-Chilegruppen. Grupperna höll kontakt med de s.k. landgrupperna bestående av volontärer i de olika länderna. 1992 ändras Svalornas idéprogram för andra gången. Stöd till verksamheten i Costa Rica avslutas efter åtta år. Stöd till verksamheten i Chile börjar avvecklas 1999. Svalornas arbete i Peru fokuseras till Arequipa istället för huvudstaden Lima.

När Svalorna för första gången får årsbidrag från Sida ändras hela verksamhetens karaktär. Volontärernas uppgifter förändras och önskemålen från samarbetsorganisationerna i Latinamerika får större inverkan på Svalornas strategi, men en lyhördhet från målgruppernas behov finns hela tiden. 1999 fokuseras verksamheten på dagens verksamhetsländer: Bolivia, Nicaragua och Peru. Samma år firar Svalorna sitt 40-årsjubileum och Emmaus, där Svalorna ingår, firar sitt 50-årsjubileum i Frankrike.

Svalorna Latinamerika idag

Under 2000-talet har den främsta utmaningen varit att gå från att vara en traditionell volontärsändande organisation som arbetade med att bedriva stöd till projekt till en ännu mer professionell verksamhet med mer övergripande och långsiktiga program.

Efter närmare två års förberedelser övergick föreningen 2007 till att arbeta i program. Istället för att ha volontärer nära målgruppen är det nu lokala organisationer och målgrupperna själva som ansvarar för planering och genomförande av verksamheten.

När de traditionella volontärerna fasades ut fanns en oro för att den viktiga rollen som kontaktlänk och informationsspridare som volontärerna haft skulle försvinna. Därför startade Svalorna Latinamerikas praktikantprogram 2006 och sedan dess är det hemvändande praktikanter som återrapporterar om sina erfarenheter under informationsturnéer runt om i Sverige.