Våldet i hemmet har eskalerat under pandemin
Vår partnerorganisation Chasqui och deras mimargrupp som uppträder på Feria de la Paz.
Foto: Nora Engvall Olmås
I den pågående pandemin är ingenting sig likt. Vi kan se hur samhället drabbas av viruset och hur människor fått sämre levnadsförhållanden. Det vi dock inte ser lika tydligt är vad som sker bakom stängda dörrar – våldet mot kvinnor i hemmet – vilket har eskalerat sedan pandemins start. Vi vill därför driva kampanjen “I karantän med machismen” för att uppmärksamma det könsbaserade våldet och dess orsaker.
Könsbaserat våld, eller mäns våld mot kvinnor, är en grundläggande kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör ett allvarligt hot mot kvinnor och flickors liv, säkerhet och hälsa världen över. Våldet kan ta många olika former men begreppet innefattas bland annat av fysiskt eller hot om fysiskt våld, sexuella övergrepp, trakasserier, kvinnlig könsstympning, trafficking och kvinnomord. Enligt FN kan könsbaserat våld definieras som:
”varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”.
Våldet kan alltså röra sig om såväl fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld och termen används som ett samlingsbegrepp för det våld som bottnar i den rådande könsmaktsordningen och som försvarar patriarkala maktstrukturer och som syftar till att upprätthålla den underordnade ställning kvinnor har i förhållande till män.
Även om både män och kvinnor kan vara offer såväl som våldsöverträdare skiljer sig kännetecknen för våld som oftast begås mot kvinnor i kritiskt avseende från våld som ofta begås mot män. Kvinnor är mer benägna att bli fysiskt angripna eller mördade av någon de känner, ofta en familjemedlem eller en intim partner. Medans män oftast utsätts för våld utanför familjen är kvinnor och flickor framför allt offer för våld i hemmen och inom familjen. Detta har gjort våldet osynligt, grupperna sårbara och försvårat skydd mot det omfattande och systematiska våld och förtryck som könsbaserat våld innebär. Med detta sagt förekommer våldet mot kvinnor på flera arenor: inom familjen och i hemmet, men också på olika håll i samhället. Våldet kan utövas av en närstående men också av bekanta eller okända män. Det utövas eller tolereras ibland även av staten.
Våld mot kvinnor betraktades länge som en privat angelägenhet.
Men under de senaste decennierna har denna syn förändrats i grunden. Mäns våld mot kvinnor erkänns i dag som en kränkning av de mänskliga rättigheterna, ett globalt samhällsproblem och ett allvarligt folkhälsoproblem. Kartläggning visar att en mängd åtgärder vidtagits internationellt de senaste 10–15 åren för att börja bryta tystanden kring patriarkalt våld och förtryck. Kvinnors rätt att leva ett liv fritt från våld upprätthålls idag genom flertalet internationella avtal såsom Kvinnokonventionen och FNs deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993 (UN Declaration on the Elimination of Violence against Women). Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 markerades att våld mot kvinnor och flickor, som länge definierats som en hälsofråga, är en fråga om rättigheter och ska behandlas ur ett rättighetsperspektiv. I Peking betonades vikten av att uppmärksamma våld mot kvinnor i alla världens regioner, och under flickors och kvinnors hela livscykel. Sedan dess har betydande framsteg gjorts för kvinnors grundläggande rättigheter i många av världens länder, men trots detta är det könsbaserade våldet fortfarande utbrett och kvinnor utsättas fortsatt för diskriminering, kränkningar och våld.