Tag Archives: Nathalie Elena Gordin

Bolivia: “NI UNA MENOS!”

Bolivia, Red Ada, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 08-12-2016

-Inte en enda till, levande och fria vill vi vara!

"NI UNA MENOS" Foto:Nathalie Elena Gordin

”NI UNA MENOS” Foto: Nathalie Elena Gordin

Den 25 november tågade en stor folkmassa genom centrala La Paz för att manifestera emot mäns våld mot kvinnor. Uppslutningen av demonstranter slog rekord, 10500 personer. Barn, kvinnor och män i alla åldrar tog plats för att visa att misogyny är ett samhällsproblem som påverkar alla och att alla därför är skyldiga att kämpa för förändring.

Parollen var “Ya basta, ni una más”, vi har fått nog, inte en enda till. Varje år den 25 november organiseras demonstrationer runt om i Syd och Centralmerika. ”Ni Una Menos” rörelsen startade i Argentina men finns nu även i Mexico, Guatemala, Chile, Uruguay, El Salvador, Brasilien, Peru och Bolivia.

På justiciedepartementets staket lämnades en hälsning

På högsta domstolens staket lämnades en hälsning om att respektera lag 348 som säger att kvinnor har rätt att leva ett liv fritt från våld. Foto: Nathalie Elena Gordin

I Bolivia som ungefär har lika många invånare som Sverige, uppmärksammades år 2015, 117 fall av feminicidios*. I 75% av fallen var offrets partner förövaren, detta rapporterar Bolivias nyhetskanal Abya Yala. Bara i år har 94 mord skett inom loppet av 10 månader i Bolivia.

Red Ada var en av medarrangörerna till demonstrationen bland många andra människorättsorganisationer. 

”Problemet är att mäns våld mot kvinnor har normaliserats och reproducerats till den grad att kvinnorna själva inte vet sina egna rättigheter […] Vi kräver därför att offentliga myndigheter på olika nivåer ska prioritera fall där våld mot kvinnor har ägt rum, som redan fastställts i Lag 348, för att kunna garantera kvinnor ett liv fritt från våld.” Detta skriver Red Ada i ett dokument som de tagit fram tillsammans med andra kvinnorättsorgansationer runt om i landet inför dagen den 25:e november.   

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Feminicidios är spanska för könsrelaterat mord på kvinnor.

Läs mer här och här

Nätverket: “Ni una menos” på Facebook eller Youtube

Bolivia- ”And… Action”

Bolivia, Red Ada, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 15-11-2016

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

Inspelningen av årets första kortfilm har precis avslutats. Filmen heter “Placer”och syftar till att njuta och känna sig bekäm i sin kropp. Temat valdes för att ifrågasätta stereotyper om kropp och genus. Men också att visa att andra inte har rätt att varken bedömma och värdera din kropp eller utseende, berättar Romer Cristobal Fuentes, 28 från ungdomsgruppen Cejupa.

Varje år spelas tre kortfilmer in, av unga för unga. Hela processen från manusskrivning, casting av skådespelare samt inspelning och redigering görs som ett sammarbete mellan olika ungdomsgrupper från Svalornas LA:s samarbetsorganisation Red Ada. Teman som tidigare belyst har bland annat varit “komma ut”-processer, maskulinitetsnormer, samt tonårsgraviditeter.

Scen ur kortfilmen "Placer" med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Ana Vania Castillo Aguilera, 20, från ungdomsgruppen Generaxion, gör sin filmdebut och spelar en av huvudrollerna i filmen “Placer”. Ana har tidigare testat på att spela lite teater i skolan men säger att det var otroligt roligt att spela in en film. Ana gestaltar rollen som Valentina, en ensam ung tjej vars mamma ofta kommenterar hennes utseende och jämför henne med sina systrar. Valentina lever med den svåra utmaningen av att inte ta åt sig av sin mammans kommentarer och istället försöka tycka om sig själv.Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Inspelningen var jättekul, vi skrattade mycket. Framförallt var det ett sätt att lära känna folk från andra grupper.

Ana berättar också att filmen behandlar ett tema som hon själv har erfarenhet av sedan tonåren. Ana säger att hon identifierar sig mycket med Valentina och kan se problematiken när folk tar sig rätten att kommentera andra utseende.

-Jag har också lärt mig mycket av att spela in filmen. Hur viktigt det är att älska sig själv och sin kropp men hur svårt det kan vara att uppnå.

Kommande kortfilm kommer att handla om temat ensamhet. Romer förklarar att ämnet valdes för att belysa de snäva normer om tvåsamhet som finns i Bolivia idag.

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

-En vanlig fråga i Bolivia är; när ska du träffa någon som du vill gifta dig med?

Romer menar att frågor som denna grundar sig i en en norm om vad som ses som eftersträvansvärt. För att hitta lyckan i livet måste du ha en partner vid din sida, vilket i sin tur bygger upp en rädsla för att vara ensam. Romer tycker istället att en borde uppmuntra unga till att inte vara rädda för att vara själva.

– Ordet ensamhet används nästan alltid i negativ bemärkelse. Istället vill vi visa att ensamhet kan vara positivt då det till exempel är viktigt för en persons självanalys och inte minst för att lära känna sig själv bättre.

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

Hela filmteamet samlat efter inspelning pa Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Hela filmteamet samlat efter inspelning på Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Bolivia – Föräldrar som stöttar när samhället sviker

Bolivia, Red Ada, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 03-11-2016

Hos Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC har en ny självhjälpscirkel för föräldrar till HBT-personer påbörjats. Syftet är att föräldrar ska kunna vara ett stöd för sina barn när samhället inte är det. Initiativet till gruppen togs av en mamma, Eugenia, och hennes son som tillsammans startade gruppen i augusti i år.

Många föräldrar är förvirrade och kan känna sig väldigt ensamma i sin känsla och dessutom råder det brist på information om sexuell läggning och könsidentitet. Detta gör att föräldrar kan ha svårt att acceptera om ens barn kommer ut som till exempel gay. I flera fall har unga blivit uteslutna från familjen, berättar Eugenia. Bolivia är ett komplicerat land utan acceptans för olikheter hos folk. Samhällsklimatet är både sexistiskt och homofobiskt, fortsätter Eugenia.

-De som inte har kunskapen eller informationen tror att homosexualitet är en synd eller en sexuell avvikelse.

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Miranda Holm

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Minda Holm

I gruppen finns det både föräldrar som nyss fått veta att sina barn inte är heterosexuella eller cis-personer** som de förväntat sig, men också de som kommit längre i “processen” och har kommit att acceptera sitt barns identitet eller läggning.

-Min son “kom ut” för 15 år sedan, då fanns det inga grupper, ingen information, inget stöd. Det är därför vi har skapat denna grupp.

I början var de färre, men gruppen växer och nu är de ungefär tio föräldrar som träffas varje vecka och förhoppningen är bli ännu fler. Fler som kan lära, stöttas och stärkas. Gruppen är just nu i en lärandefas där de försöker fortbilda sig i hur politiken förs gentemot HBT-personer, om lagen, begreppen och så vidare, berättar Eugenia.

-Visionen och målet med gruppen är att skapa stöd för så många föräldrar som möjligt, så att de i sin tur kan verka som stöd för sina barn. Men också för att skapa bättre kunskap för oss själva och för samhället i stort.

Responsen från gruppsessionerna har varit positiv, flera föräldrar har uttryckt att de känner sig lugnare och mindre ensamma efter grupperna.

-En mamma som kom till oss, hon var desperat eftersom att hennes barn hade rymt hemifrån och försökt ta sitt liv. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon har sagt att hon har lärt sig mycket tack vare gruppen och att hon nu kan förstå sitt barn.

Familjen fyller en viktig roll i Bolivia. Det utgör därför en stor risk för de unga som inte får stöd hemifrån, säger Eugenia.

-Jag skäms för att jag inte kunde vara ett stöd för min son. Att han inte vågade berätta för mig förrän han hade flyttat hemifrån och utomlands. Vi vill att unga ska våga berätta tidigare. Att de inte utsätter sig för farliga situationer på grund av rädsla.

Det finns många sorgliga berättelser om familjesplittringar och även i de mest tragiska fall självmord när barn inte fått acceptans från sin familj, fortsätter Eugenia

Programpraktikant, Nathalie Elena Gordin, La Paz Bolivia

(Eugenia har valt att vara anonym och heter egentligen något annat)

*Machismo kan översättas som sexism samt maskulinitetsnormer.
**Cis-person syftar till en person som identifierar sig med sitt tillskrivna kön.

 

Bolivia: Ett utrymme utan åldershierarkier

Bolivia, Red Ada, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 06-10-2016

På Red Adas kontor i centrala La Paz rör sig grupper av ungdomar in och ut under eftermiddagen och kvällen. De kommer hit för att förbereda sina respektive projekt, planera kommande workshops och aktiviteter. Vissa kommer endast för att mötas, spåna ideér eller ta en fika. Teater, dans, konst och radio är olika kreativa kommunikationsvägar som ungdomarna arbetar med.  Tillvägagangssätten och metoderna varierar men allt går under temat sexuella rättigheter. Arbetet drivs ideellt och engagemanget är stort.

– Intresset för teman som genus, våld i nära relationer, HBTQ är stort. Många vill lära och lära ut, berättar Aracelly Aranda som arbetar som kommunikatör på Red Ada sedan åtta år tillbaka.

Aracelly Aranda ger sitt fulla engagemang och stöd till Red Adas alla ungdomsgrupper

Red Adas kontor fungerar som en mötesplats och arbetsplats för 13 olika ungdomsgrupper, totalt över 150 ungdomar. Kontoret är inte stort men det finns två lediga datorer, en inspelningsstudio samt materialstöd. Det fungerar ungefär som studiefrämjandet i Sverige men stämningen på kontoret är annorlunda. Här känner alla varandra väl. Varje ungdom hälsas välkommen av hela teamet med en kindpuss. Teamet är väl insatta i dem alla och kan förutom ungdomarnas namn även vilken grupp och projekt de arbetar med. Här får grupperna redskap och stöttning för sina projekt. Dock inte mer än så. De arbetar självständigt och får ta ansvarar för allt gällande deras arbete; planering, budget, genomförande och utvärderingar.

Efter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge VillegasEfter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge Villegas

Ungdomarnas ålder varierar mellan 12-28 men ålder är sällan något som läggs fokus på. Informella hierarkier och åldersöverlägsenhet går inte att avläsa på kontoret.

-Här finns ingen plast för ålderscentrism, bekräftar Aracelly och fortsätter;

-Vi arbetar med kommunikation och vi är noga med att ge utrymme till alla att utrycka sig. Många säger att de unga är våran framtid men det håller jag inte alls med om, de unga är våran nutid, och vi måste lyssna på dom för de kan så otroligt mycket.

De är endast fem anställda på Red Ada och trots att de endast arbetar deltid är de alltid flexibla för sin målgrupp vilket ofta innebär att arbeta sena kvällar och helger.

Aracelly förklarar hur Red Adas kontor blivit ett andra hem för många ungdomar inklusive henne själv.

-Vi arbetar mycket med våra egna fördomar och föreställningar för att skapa en fri plats där alla kan känna sig välkomna.

Att kontoret ligger centralt bidrar också till att det blir en naturlig mötespunkt i staden.

-Vi brukar bjuda på mat vilket också bidrar till en familjär atomosfär dit en kan komma och arbeta men också vila. Förut när teamet arbetade heltid, bodde många av ungdomarna praktiskt taget på kontret. Vi undrade ibland vad deras föräldrarna tänkte.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Red Ada är en feministisk organisation som arbetar med information och kommunikation kring sexuella rättigheter men ungdomar men också i samarbete med kvinnorättsgrupper i hela landet. De har funnits sedan 1994 och en är en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer inom programmet Suma Thakhi II.

Bolivia: Ny lag om rätten till sin identitet

Bolivia, Red Ada, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 18-09-2016

En nyhet för världen och vinst för HBTQ-communityt är den nya lagen 807; “La ley de identidad de género” vilket kan översättas som lagen om könsidentitet. Sedan den 1 augusti i år har en som boliviansk medborgare rätt att ansöka om att rätta till sitt pronomen, bild och namn på sin legitimation. Hittills har 61 bolivianer som ansökt fått hämta ut sina nya identifikationshandlingar.

- Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

– Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

Lagen har inte bara uppkommit helt av sig själv utan det är en lag som kostat mycket blod att få fram, förklarar HBTQ-aktivisten Edgar Soliz Guzman i sitt radioprogram “Nacion Marica” där de för ett samtal om den nya lagen med transaktivisten Pamela Geraldine Valenzuela. Pamela är vice-ordförande för organisationen Trebol-RED de las Mujeres Transgenero Bolivia och var också den första personen som hämtade ut sitt nya id-kort i huvudstaden La Paz.

Förutom att lagen indikerar att kön är en konstruktion är den faktiska effekten av lagen att transpersoner har juridisk rätt att ”se ut som sig själva” i offentliga och professionella sammanhang vilket de förut inte kunnat i Bolivia. Det har funnits en utbredd diskriminering på arbetsmarknaden där transpersoner inte kunnat söka flertal jobb på grund av att deras legitimation inte överensstämt med deras attribut. Detta har bidragit till en utsatt position och otrygghet för många transpersoner.

- Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en gar till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en går till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

Praktiskt säger lagen att personer som identifierar sig som trans* kan ansöka om ny legitimation genom att skicka in sitt födelsecertifikat, utdrag av sin civilstatus samt en bekräftelse från ett psykologbesök där det klargjorts att personen är medveten om vad ansökan innebär.

Ett villkor för ansökan är att en inte får ha civilstatus: gift. Detta på grund av att det inte är lagligt för samkönade par att ingå äktenskap i Bolivia.

Det finns en rädsla för att homosexuella skulle ansöka om att få ändra sitt kön endast för att få möjlighet att gifta sig lagligt, berättar Carla Goardia. Carla är jurist på Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CDC, som varit aktiv i framtagandet av den nya lagen. Nästa steg är en legalisering av samkönade äktenskap i Bolivia, avslutar Carla.

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på Folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

För mer information om den nya lagen, läs här eller lyssna på Nacion Maricas intervju med Pamela.

*Trans syftar till en person som inte identifierar sig med det juridiska kön den blev tilldelad vid födseln.