Tag Archives: Frej Berglund

Bolivia: Machismo, att bryta isen och tystnaden

Uncategorized | Utlandspraktikant | 21-12-2016

 Jag växte upp i en machismo-miljö: min farmor var machista och utsatt för machismo. Och man lär sig ju av det man ser. I hela mitt liv har jag varit säker på att vi män kan förändras, men jag har aldrig vetat hur.

Bismarck Caballero talar inför publik om sina erfarenheter av machismo.

Bismarck Caballero talar inför publik om sina erfarenheter av machismo. Foto: Frej Berglund

Bismarck Caballero har klivit av scenen där han precis lämnat ett vittnesmål om hur machismo påverkat honom i livet. Vi befinner oss på Cinemateca, en lokal dedikerad åt att visa alternativfilmer och indie-produktioner. Idag har Svalorna LA bjudit in deltagare och organisationer som ECAM och Colectivo Rebeldia som är delaktiga i maskulinitets-projektet som just nu genomförs i Tarija och Santa-Cruz. Det är premiär för dokumentärfilmen om projektet.

 Vi har blivit utbildade av ECAM och Svalorna LA om machismo utifrån ett maskulinitetsperspektiv. Det har hjälp oss att se machismo från en annan vinkel. Vi kan se att det finns olika typer av ”manlighet” i den hegemonin som är det patriarkala systemet; att en man aldrig ska gråta, att en man ska vara med flera kvinnor t.ex. De workshops som vi utbildats på de senaste tre veckorna har varit en fin erfarenhet. I början handlade det om att bryta isen mellan män vilket var väldigt svårt eftersom vi kom från två olika generationer, den yngre generationen och så den äldre där machismo-strukturerna är mycket starkare. De två första sessionerna handlade mest om att bryta isen mellan oss genom övningar, fysisk kontakt, vilket är väldigt ovanligt mellan män – som att kramas, säger Bismarck.

 Vi involverar både män och kvinnor, men framför allt män som faktiskt är 90 procent av orsaken till det våld som här kallas violencia machista*, säger Johanna Helles, regionsansvarig för Svalorna LA:s verksamhet i Latinamerika och projektledare i maskulinitetsprojektet.

Text och foto: Frej Berglund

Bolivia: Poesi, en röst mot diskriminering

Albor, Bolivia, poesi, Sucre, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 22-11-2016

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Hon gråter. Tårarna rinner över ett förvånat men framförallt lyckligt ansikte. Kamerorna blixtrar och journalister trängs för att fotografera den samlade vinnarkåren. Jhoselyn Huanco från El Alto har precis blivit utnämnd till vinnare i de äldres kategori av årets Jiwasamphi, poesitävlingen som varje år anordnas av Albor och stöds av Svalorna La via Suma Thakhi II.

– Jag är väldigt glad. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna, det här är min första poesitävling. Det finns så mycket talang här hos de andra ungdomarna. Det finns ungdomar som tränar i flera år men som inte går vidare. Min dröm när jag var liten var att bli radiopratare, genomföra intervjuer och bli känd. Och nu känns det som jag uppnått den drömmen. Jag kommer inte att upphöra med poesiuppläsning här, jag kommer alltid att fortsätta, att förbättra mig.

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn har övat i flera månader med framförandet av dikten Madre India (Indianmoder), både lärare och föräldrar av varit delaktiga i repetitionerna och utformandet av framförandet.

– Den här dikten valde jag för att det mycket diskriminering framförallt mot kvinnor i Bolivia. Innan hade vi kvinnor hade inte rätt att uttrycka oss, vi var utsatta för mycket våld, så valet av dikten var främst ett uttryck för motstånd mot machismo, speciellt den typ som mina föräldrar och förfäder var utsatta för. Dikten var den vackraste jag kunnat välja.

Över hennes hud

finns inte längre några spår

från slagen

som mitt fyllo till pappa

tilldelade henne

Min älskling, åh min älskling!

full och allt han ville

med brinnande känslor

för att min pappas fylla

mycket större och mycket beskare

kom inte från alkohol;

från sorgen i sockerrörskvarnen

Utan från den blodiga saften

från tusen tårars avkok

full för att glömma

vredens och ilskans fylla

full och så… full

utan att veta kränkte han henne

Utdrag ur Madre India av Ignacio Rueda Latasa. Översättning Frej Berglund

Artikel: Text och foto Frej Berglund

Bolivia: Att förverkliga en poesifestival

Albor, Bolivia, El Alto, poesi, Teater, Uncategorized | Utlandspraktikant | 08-11-2016

Kyrkogården är gigantisk och fylld med mer liv än död denna speciella dag. Foto Frej Berglund

Kyrkogården Cementerio General de El Alto, Foto Frej Berglund

En man skyndar långsamt förbi med tre matkassar och försvinner in bland myllret av tält. En kvinna och några barn sitter på en studsmatta som de ställt i skuggan av upphängd presenning och äter. Det säljs sockervadd, glass och blommor. En man, hukad under en osynlig tyngd rör sig syftesfullt in mot kyrkogården. Solen står högt och ett tjockt moln av uppstampat damm vilar över gravstenarna och de tusentals anhöriga som idag kommit för att minnas de döda. Blommor och sockerrör, bröd bakat som små människominiatyrer, olika typer av mat och sötsaker pryder gravstenarna, det är Los Santos, Allhelgona i Bolivia.

– De som kommer hit kommer för att be för de avlidna. Familjen ger vad de har – vad de förberett hemma: bröd och sötsaker, som har olika olika betydelser. Sockerrören används som käppar av de avlidna i deras resa efter döden. Löken som du ser, kan man bara skörda den här månaden och kommer att ge den avlidna vatten på resan efter livet.

Under ett av de många tälten som aviserar matförsäljning står José Garcia, 24. José har varit aktiv i Albor i åtta år och har sedan 2015 ansvarat över studiecirkeln i Villa Adela, El Alto. José är bara ett par dagar från att åka till Sucre och stötta Albor i arrangemanget av Aldo Velasquez, den nationella konklusionen av poesifestivalen som vi tidigare nämnt i bloggen.

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

– I sista stund så blev vi meddelade att en av finansiärerna dragit sig ur. Men vi på Albor har lovat festivaldeltagarna att de ska få tävla i andra departement och träffa andra ungdomar och deklamatörer. Att få chansen att lämna sin stad och träffa ungdomar från hela landet är en av de finaste gåvor man kan få, eller hur? Så idag så står vi här på kyrkogården och säljer mat.

Tre stora grytor till bredden fyllda med aji de fideo, pasta och pastasås, står och ryker under tältet. José och två kamrater från Albor sköter försäljningen. Aji Aji Aji de Fideo a Cinco! Josés bas klingar ut över tälten och kyrkogårdsbesökarna.

IMG_0524

Ungdomarna från Albor säljer mat. Foto: Frej Berglund

– Jag och ungdomarna från några av studiecirklarna har lagat maten och gjort gelatindricka hemma hos mig. Vi har köpt ingredienserna via insamling. Ungdomarna lägger otroligt mycket energi för att förverkliga de olika projekten vi ägnar oss åt.

Kunderna kommer och går. Tallrikar diskas i en balja och mat serveras på rullande band. Ännu är det tidigt på dagen och det finns mat kvar att sälja. José gör sig redo för en lång dag.

Text och foto: Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

Bolivia: Academia contra el machismo

Albor, Bolivia, El Alto, Suma Thakhi II, Teater | Utlandspraktikant | 12-10-2016

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Genom fönstret kan en se Anderna torna upp sig, klädda i tunga svarta moln. Väl medvetna om det annalkande regnet skyndar sig människor fram längs gatorna. Luften är tjock och stadens doft är omgärdad av fukt och ett löfte om åska.

Ett sus av viskande går genom lokalen när ungdomarna mödosamt övar på sina repliker. Den 11 november är det premiär. Fram till dess kommer ungdomarna i Satelítes tillvaro präglas av repetitionernas långsamma ältande. Teatern är kompromisslös när det kommer till att memorera repliker och rörelsemönster.

Barn. Mamma, är du lycklig?

Irene. Det är klart jag är lycklig. Jag har ju dig och din pappa!

Barn. Men varför gråter du alltid då?

Irene. Det är komplicerat min dotter… Det är bra med mig, tänk inte på det…

Så börjar pjäsen Mujer Alfa (Alfakvinnan).

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa, Foto: Frej Berglund

– Jag anser att vår pjäs är viktig, för i vårt samhälle behandlas inte de frågor vi pratar om särskilt mycket. Pjäsen behandlar människovärde och machismo, som vi alla är utsatta för. De här frågorna måste formuleras och vi får inte vara tysta, säger Alan Tenorio Ajata, 16 år.

Pjäsen utspelar sig delvis på Akademin mot machismo:

Akademins grundare. – Här kan kvinnor och män lära sig att eliminera machismo från familjen och omgivningen, men först lär vi dem att få bort den machismo som bor inom dem själva. […] och jag vet att ni tänker: hur kan män också vara offer för machismo? Se om ni inte känner igen denna situation…

Ut på scen kommer en mamma med pojke som leker, faller och skadar sig. När han börjar gråta blir han tillsagd av mamman att pojkar inte gråter, att han ska sluta skrika och uppföra sig som en man.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi. Foto: Frej Berglund

– I studiecirklarna får alla deltagare möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter [gällande dessa frågor] som gruppen sedan kan reflektera över. Jag gillar teatern så mycket. Här har jag vuxit och träffat personer som är fina och ödmjuka. Jag har lärt mig mycket, säger Guadalupe Callisaya Quisbert, 19 år.

Text och foto, Frej Berglund

Bolivia: När röst, kropp och ord blir ett

Albor, Bolivia, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 19-09-2016

Utklädnad, röst och kroppsspråk är tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Utklädnad, röst och kroppsspråk tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Du ska dödas för tjuveri!
Jag är en ärad fågel
Till yrket snickare
Som lever av mitt arbete
Varför stjäl du då mitt vete?
Jag köpte det för min lön!
Som ni underlåtit att betala mig
Och ni är fortfarande skyldig mig många frön
Och detsamma är ni skyldig
De fruktodlande paddorna
Hornero min gudfader
den gruvarbetande skalbaggen
de arbetande bina
Och alla andra som ni lurat!

Utdrag ur El pajaro revolucionario av Oscar Alfaro, översättning Frej Berglund

Femåringar utklädda till fåglar, träd eller grönsaker står nervöst vid sina föräldrars sida och väntar på att bli uppkallade. Lokalen är till bredden fylld med viskande föräldrar, spända barn och tyst reciterande ungdomar. Idag är det poesifestival: barnen och ungdomarna ska alla tolka och framföra nationella likväl internationella dikter. Festivalen Adela Zamudio, uppkallad efter författaren och feministen av samma namn, anordnas av Albor en gång om året och involverar elever från grund- och gymnasieskolor från hela landet. Det är en årlig festival och tävling där första etappen avgörs mellan klasser och skolor inom olika distrikt runt om i landet. Andra etappen utmanar distrikten varandra och tredje etappen avgörs mellan städer.

En ung tjej deklamerar poesi inför en fullsatt lokal. Foto: Frej Berglund

En ung medverkande reciterar poesi inför en fullsatt lokal.
Foto: Frej Berglund

De kallar mig jordens inre och de har inte fel
jag är en Boliviansk gruvarbetare som står att finna i djupet
i min jords tarmar

 Som mycket ung, nästan barn lärde jag mig El Acullico*
som tidigt ersatte det som var mitt hem
det var som vår stötta, vår ledsagare
så sorgligt att när jag ännu var ett barn
hade tagit farväl av författaren till mitt liv

utdrag ur Soy minero Boliviano av Osvaldo Zavalaga, översättning Frej Berglund

Kroppen är liksom rösten är ett verktyg till att förmedla dikten. Händerna markerar stavelser lika precist som tungan. Benen vaggar med rytmen och orden artikulerar den djupa sorg eller det glädjefulla lugn som dikten utgörs av. Vissa av ungdomarna har övat mer än andra, men oavsett förberedelser uppstår en otrolig anspänning när poesiuppläsaren möter dikten. Ingen läser dikten som om det vore ett tal eller lista med viktiga ord. Det finns en ansats från samtliga att förmedla innehållet med en inlevelse som utgår från bästa förmåga.

Deltagare från gymnasiekategorin deklamerar en dikt. Foto: Frej Berglund

Deltagare från gymnasiekategorin reciterar en dikt. Foto: Frej Berglund

Luften är kvav och timmarna långa. Av 120 deltagare har hälften deklamerat. En åskådare har somnat och snarkar lugnt och stilla i omedveten ro. De flesta är emellertid fortfarande alerta och uppmärksamma på vad som händer på scen. Poesiframförandet kommer att pågå i några fler timmar. Vissa av barnen och ungdomarna kommer att utropas till bästa framförande och få gå vidare till att tävla i nästa etapp. De som inte går vidare kommer ändå att få ett diplom och såklart en ny chans nästa år.

Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

* En boll av kokablad som man placerar mellan tänderna och kinden. Kokabladen används i alla delar av landet för att förebygga syrebrist på hög höjd eller i gruvor, för att motverka hunger. Det används även som en stimuli; kokan har nämligen koffeinliknande egenskaper.