Tag Archives: Albor

Bolivia: Knäböj, teater och att formulera det osagda

Albor, Bolivia, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 09-09-2016

Det börjar hårt. Uppvärmning på 4000 meters höjd är ingen enkel sak, inte ens för Las/Los Alteñas/Alteños*. Ansträngda stön och kvävda svordomar ekar ut i den stora lokalen. Knäböj, armhävningar, burpees och vokalartikulering i springande tempo: en skådespelare måste ha en stark kropp och kraftfull röst.

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är första momentet av en två timmars teatersession. Snart följer improvisationsteater. Deltagarna delas upp i två grupper och får 20 minuter på sig att tillsammans gestalta någon typ av våld. En av grupperna presenterar en pjäs om våld utlöst av svartsjuka: en flickvän mördar sin makes älskare. Den andra gruppen gestaltar våld provocerat av fattigdom: en mamma som tvingas låna pengar av gangsters för att försörja sin familj. Studiecirklarna är dock mer än bara teater. Den här studiecirkeln är en av tre nystartade år 2016 och mellan de svettiga uppvärmningarna och mer tekniska teaterövningarna vilar ett djupare allvar, ett allvar som flätas in i alla aktiviteter som genomförs.

–  På Albor har vi arbetat med studiecirklar sedan 2014. Det vi mest ägnar åt oss är frågor som könsbaserat våld, machismo, symboliskt våld och medievåld, säger Josué Santos Quispe, 18, gruppledare för en av de nya cirklarna och skådespelare i Yatiri.

–  Vi arbetar genom teatern: att bygga upp ett scenario, hur man går, vokalisering och så vidare. I övningarna så inkorporerar vi sociala frågor så som våld och sexuella och mänskliga rättigheter. Just nu håller vi på att skapa en pjäs som behandlar denna typ av frågor.

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

–  Vi [ungdomsledare] måste vinna deltagarnas förtroende. Inte skolbänksundervisning: en person som säger till dem hur saker och ting ligger till. Vi arbetar genom studiecirklar. Alla får säga vad de själva tycker, allt ifrån vad som irriterar oss eller vad som gör oss glada. På så sätt genereras förtroendet mellan oss ledare och deltagarna. Sen introducerar vi de frågor vi arbetar med genom olika gruppövningar som de själva utformar. Vi utgår ifrån situationer som de känner igen: skolan, hemmet, arbetet. Sen införlivar vi det i frågeställningar som formuleras via improvisationsteater. Eftersom att allt är en process så sker förändringarna enbart lite åt gången. Den processen kommer till slut att bära frukt och formuleras på scen. Det är genom gruppövningarna som de kommer i kontakt med de här frågorna och själva börjar berätta om våldet de upplevt eller människor i deras närhet som har erfarenheter [av våld], t.ex feminicidio** och patriarkala familjestrukturer. Vissa ungdomar kan säga ”min pappa/mamma är machisto/a” eller att de lever i våldsamma miljöer. Sådana berättelser får vi höra av ungdomarna. Övningarna får dem att fundera över de här frågorna och det kommer att reflekteras i deras egna liv och familjer, avslutar Josué.

Text  & Foto: Frej Berglund, infopraktikant i Bolivia.

* De som härrör från staden El Alto – Alteños

** Könsbetingat mord på kvinnor