Bolivia: När röst, kropp och ord blir ett

Albor, Bolivia, Suma Thakhi II | Utlandspraktikant | 19-09-2016

Utklädnad, röst och kroppsspråk är tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Utklädnad, röst och kroppsspråk tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Du ska dödas för tjuveri!
Jag är en ärad fågel
Till yrket snickare
Som lever av mitt arbete
Varför stjäl du då mitt vete?
Jag köpte det för min lön!
Som ni underlåtit att betala mig
Och ni är fortfarande skyldig mig många frön
Och detsamma är ni skyldig
De fruktodlande paddorna
Hornero min gudfader
den gruvarbetande skalbaggen
de arbetande bina
Och alla andra som ni lurat!

Utdrag ur El pajaro revolucionario av Oscar Alfaro, översättning Frej Berglund

Femåringar utklädda till fåglar, träd eller grönsaker står nervöst vid sina föräldrars sida och väntar på att bli uppkallade. Lokalen är till bredden fylld med viskande föräldrar, spända barn och tyst reciterande ungdomar. Idag är det poesifestival: barnen och ungdomarna ska alla tolka och framföra nationella likväl internationella dikter. Festivalen Adela Zamudio, uppkallad efter författaren och feministen av samma namn, anordnas av Albor en gång om året och involverar elever från grund- och gymnasieskolor från hela landet. Det är en årlig festival och tävling där första etappen avgörs mellan klasser och skolor inom olika distrikt runt om i landet. Andra etappen utmanar distrikten varandra och tredje etappen avgörs mellan städer.

En ung tjej deklamerar poesi inför en fullsatt lokal. Foto: Frej Berglund

En ung medverkande reciterar poesi inför en fullsatt lokal.
Foto: Frej Berglund

De kallar mig jordens inre och de har inte fel
jag är en Boliviansk gruvarbetare som står att finna i djupet
i min jords tarmar

 Som mycket ung, nästan barn lärde jag mig El Acullico*
som tidigt ersatte det som var mitt hem
det var som vår stötta, vår ledsagare
så sorgligt att när jag ännu var ett barn
hade tagit farväl av författaren till mitt liv

utdrag ur Soy minero Boliviano av Osvaldo Zavalaga, översättning Frej Berglund

Kroppen är liksom rösten är ett verktyg till att förmedla dikten. Händerna markerar stavelser lika precist som tungan. Benen vaggar med rytmen och orden artikulerar den djupa sorg eller det glädjefulla lugn som dikten utgörs av. Vissa av ungdomarna har övat mer än andra, men oavsett förberedelser uppstår en otrolig anspänning när poesiuppläsaren möter dikten. Ingen läser dikten som om det vore ett tal eller lista med viktiga ord. Det finns en ansats från samtliga att förmedla innehållet med en inlevelse som utgår från bästa förmåga.

Deltagare från gymnasiekategorin deklamerar en dikt. Foto: Frej Berglund

Deltagare från gymnasiekategorin reciterar en dikt. Foto: Frej Berglund

Luften är kvav och timmarna långa. Av 120 deltagare har hälften deklamerat. En åskådare har somnat och snarkar lugnt och stilla i omedveten ro. De flesta är emellertid fortfarande alerta och uppmärksamma på vad som händer på scen. Poesiframförandet kommer att pågå i några fler timmar. Vissa av barnen och ungdomarna kommer att utropas till bästa framförande och få gå vidare till att tävla i nästa etapp. De som inte går vidare kommer ändå att få ett diplom och såklart en ny chans nästa år.

Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

* En boll av kokablad som man placerar mellan tänderna och kinden. Kokabladen används i alla delar av landet för att förebygga syrebrist på hög höjd eller i gruvor, för att motverka hunger. Det används även som en stimuli; kokan har nämligen koffeinliknande egenskaper.

Stöd oss

Bli månadsgivare

Kontakt

Svalorna Latinamerika

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

© 2018 Svalorna Latinamerika